Berättelsen om Klockaregården

Längst ner på sidan finns ett gammalt fotografi där jag står tillsammans med min farmor Tora. Vi håller om varandra sådär som man bara gör när man tycker mycket om varandra. Det är farfar John som håller i kameran, en gammal lådkamera. Det är nästan så jag kan stiga rakt in i den där bilden så här 45 år senare och bli "lilla" Susanne igen! Jag känner farmors doft, tyget på hennes klänning, hör hennes milda röst. Jag ser farfar med kameran på magen och förnimmer känslan av ett oändligt sommarlov med sol, bad och värme. Jag kan precis minns hur det är att plocka solvarma krusbär direkt från busken, taggar överallt, först bita försiktigt i det lite sega skalet för att pröva mognaden och sötman. Sedan suga ut hela innehållet och slänga bort skalet! Eller hur jag håller i en bunke och plockar svarta, röda och vita vinbär. Och jag minns hur jag älskade att plocka bär tillsammans med farmor!  
Jag ser på det gamla fotografiet och känner hur hela jag blir glad och fylls av en oerhörd tacksamhet. Tänk så mycket jag fått ta emot av kärlek & värme i mitt liv. Lust och intresse för att skörda, plocka, rensa och ta hand om. Sylta & safta. Baka och laga mat. Både från farmor Tora och mormor Thea egentligen, men jag var mest hemma hos farmor och farfar i Okome. Och så från mamma Gunnel förstås. Det är en stor gåva jag har fått och som jag gärna vill dela med mig av. 

Så i somras stod jag och barnbarnet Ellie, 3 år, nere vid Suseån och plockade hallon. Och är det något jag önskar av hela mitt hjärta, så är det att få ge denna kärlek och värme vidare till mina barnbarn. Lusten och glädjen över livet och det som växer. Förundran över de små vardagliga tingen. Fina, kärleksfulla sommarminnen att plocka fram när dom blir gamla. 
​
Jag och maken Tomas har fått den stora förmånen att förvalta Klockaregården 310 i Eftra. Det är en fantastisk gård på många sätt. Unik och med en alldeles särskild atmosfär som färgats av gårdens tidigare ägare och deras livsöden. Och som nu präglas av Tomas om mig. Min dröm om att ha en hemmarestaurang och Tomas fantastiska kunskap kring byggnation och inredning. När du som gäst kommer hit får du inte bara en god måltid, du får också göra nya bekantskaper vid middagsbordet och blir en del av Klockaregårdens historia. 
​Varmt välkommen!